
För ca elva år sedan fick jag det besked som ingen kvinna vill ha. Bröstcancer! Ensamförsörjande med en sju-åring pendlade jag mellan min egen skrämmande insikt att nu kunde livet vara slut och hur ska jag kunna skydda min älskade son från sorgen att mista sin mamma.
Mitt i denna oro, upplevde jag också något helt fantastiskt i form av LIVET. För första gången någonsin kände, hörde och såg jag "allt". Vinden på min kind, doften av höstlöven, nyanserna i musiken och framför allt att det enda sm betyder något är att leva. Utseende, pengar, karriär, grejer, tjafs, allt det där som vi så ofta fyller vårt medvetande med, vilka energiläckor, så totalt utan betydelse.
I mitt läkande, valde jag att lyssna helt på min magkänsla. Jag ändrade min kost, gick på massor av alternativa behandlingar, mediterade, visualiserade, bad och "jobbade" på den, som jag tror, underliggande orsaken.
Mitt sätt att hantera situationen är inte allas och det viktigaste är att lyssna på sig själv, fatta de beslut som känns rätt för just dig och att ta all hjälp som finns.
För det finns massor av hjälp, både vetenskaplig och annan.
När jag nu tittar på min son och den man han håller på att bli så fylls jag av tacksamhet att jag får fortsätta vara med och dela livet med honom.
Marie Forsman.
Tack Marie för att du delar med dig,
Tänk på Rosa Bandet,
Hälsningar från Hjärtat
Linda & Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar